Jag har kommit in i en period som jag inte tycker om - alls. På grund av olika anledningar som jag vägrar skriva här. Det känns helt enkelt inte bra, jag oroar mig för en sak jag inte borde enligt min älskade. Men jag gör det, varför egentligen? Jag förtjänar väl bättre, eller? Jag dödar ju knappt flugor!:) Jag behöver en nystart, det är nog därför jag hela tiden skriver att jag längtar..

Men jag ska inte klaga heller, för jag har det bättre än många andra i  världen.

Jag har en underbar familj som ställer upp och stöttar, hjälper mig med saker jag undrar. Får mig att bli på bättre humör.

Jag har mina älskade Anna och Danielle som jag saknar så mkt. Har kommit in i en saknadsperiod som ni märker. Men ni gör mig alltid så glad, när jag är nere. Ni tror på mig och stöttar mig när jag tvivlar. Gud va ja saknar er! Men jag vet att det går bra för er och att ni är lyckliga, det värmer mitt hjärta! Ni andra vänner därhemma saknar jag också såklart men kanske inte på samma sätt som dessa två guldklimpar!

Jag har ni fina här också i Gävle, icke att förglömma. Älskar våra skratt och att bara va. Det är så livet ska vara - ingen dag utan ett leende. Jag kommer sakna E och J i höst så förbannat mkt, men nåde er om ni inte kommer och hälsar på:)

Alla klasskamrater (ja ja är nu inne på min sjätte klass på högskolan) som ja jobbat med under årens gång som blivit många skratt skall heller icke förglömmas!

Ni märker va att jag borde vara glad och det är jag också, men just nu gnager det i huvudet på framförallt en sak som gör att jag är lite nere. Kanske ni också märker att jag inte skrivit om min älskade hur bra han är.

Kanske för att det inte finns några ord för hur underbar denne man är. Jag förstår inte hur tur jag har haft som träffade dig! Valde Gävle efter gymnasiet, då jag var trött på den delen av Sverige helt enkelt och ville se mig om. Och så bodde du där, på korridoren och älskling jag får tårar i ögonen för jag är så glad att jag hamnade på triangeln våning fyra och träffade dig. Du är helt enkelt bäst, du vet vad jag behöver, du tror och stöttar mig fast jag aldrig tror på mig själv. Du skriver söta meddelanden på kylskåpet som jag ser när jag gör frukost och du redan är  på jobbet. Du frågar alltid hur det är med mig och finns alltid till hands.
Jag har haft så jäkla tur. Du får mig att le och glömma problem. Jag kan inte tro att jag förtjänar en sån fin man som du. Jag älskar dig nu och för alltid,så mycket en människa kan älska en annan!

Jag  är tacksam, men förstår ändå inte en sak, men kanske jag aldrig får reda på det. Eller så blir det som en överraskning, vem vet?

Jag skulle börjat plugga kl 11 igen, men nu är tiden över det med, men ville ta mig tid och skriva av mig.

Idag ska vi nog beställa en dator, för denna busar ibland lite för mkt, och när man är känslomässigt instabil så är det int eroligt:) Så det blir nog en ny, även om denna vart snäll idag.


Nä nu ska ja ta och ryka upp mig, kanske är dags? :)

Till plugget --------->